torsdag 30 januari 2014

Livet bakom luckan är allt annat än enformigt.

Som jag tidigare skrivit så gillar vi kunder och gör ju så mycket som möjligt för att tillgodose deras behov, det finns en del roliga beställningar dock, självklart tillgodoser vi dem med ett leende och socker på körsbäret.

1) 
Kund -Jag vill ha en kokt special utan mos! 
Jag -Ok, du menar att du vill ha en kokt med bröd?

2)
Kund -Hej har ni kebab här?
Jag -Ja!
Kund -Då tar jag en kokt med bröd!

Det finns gott om liknande, men det värsta jag fått är ändå som min inledning till bloggen beskriver.

Kund -Hej jag vill ha en grillad med bröd och ketchupen vid sidan av!

Hej hopp!

onsdag 29 januari 2014

Relativa relationer och frågetecken.

Häromdagen kom en kund och vad jag tror var hans flickvän/sambo/fru in.

Mannen lät inte kvinnan prata och tog beslut om vad hon skulle äta.

Mannen
-För dig räcker ju en korv med bröd,  i ska ju äta om 4h. Själv tar jag en special med räksallad och tjockkorv.

Kvinnan
-Jag vill nog ha något mer.

Mannen
-Nej, en korv med bröd räcker åt dig.

Sättet han domderade på, kändes obehagligt, jag blev illa till mods. Mannen hade så hårt sätt att vara.

Nu vet jag ju inte om kvinnan trivdes med detta eller om de pratat innan, men det kändes inte så.

Det är ganska ofta äldre par som handlar, då brukar det vara vice versa, frugan som bestämmer åt mannen, eller ja, föreslår mat till honom, så kanske jag läste in för mycket. Men jag har kvinnliga vänner som haft svåra relationer med domderande män, kanske bara är mitt bagage.

Funderingar och relationer innanför luckan.

måndag 27 januari 2014

Gatukök och flex!

Idag började jag sent och fick gå hem tidigt, det hör inte till vanligheterna, men ibland så kan en göra det.
Det är lite speciellt att arbeta så nära på en arbetsplats, speciellt då vi alla är föräldrar. Mitt barn har varit dålig ett par dagar och sambon har varit hemma, men det tär på mig att inte alltid kunna vara hemma. Samma sak blir det för de andra arbetskamraterna. Det är då som kamratskapen och empatin är som bäst.
När det behövs och är lugnt så kan en gå hem tidigare. Det kostar å andra sidan att en släpper hem de andra ibland så det blir rättvist.
Så måste en göra på små företag, över huvud taget tror jag, det blir om en ska räkna hårt på det, lite bättre timlön, men det är billigare än att ha en lön till att betala ut, utan att öka effektiviteten eller omsättningen.
Effektivitet är ett ledord hos oss, vi kör med ett kaosartat system då alla har koll på alla, vi tar upp till 20 beställningar åt gången. Det gör att kunden får sin mat mycket snabbare än om vi skulle ta låt säga två eller tre åt gången. Men... Det vi istället gör är att koncentrera oss på helheten och inte på detaljerna.
Vi tänker bara grundbeställningen och minns de sakerna, innehållet frågar vi efter hand rätterna blir klara. Smidigt, och kunden får alltid rätt mat, snabbt.
Alla våra kunder är inte vana med detta och hakar upp sig på senap eller ketchupdetaljerna. Det känns ibland som att de tror att de själva kommer att glömma vad de vill ha för tillbehör på sin mat.
Men, men. Nu ska jag vara ledig i ett par dagar och ta hand om barnet. Ni kommer få några anekdoter under dessa dagar också såklart.
Må er korv alltid ha varmt bröd!

söndag 26 januari 2014

Det första inlägget!

Detta inlägg tilldelas ungefär ett "Hello world".

Jag testar med andra ord lite för att se hur det kommer att se ut, eftersom jag tidigare inte haft någon direkt erfarenhet av bloggandet.

I alla fall, jag skrev en kort beskrivning av vad som kommer att dryftas i bloggen, men här följer en kanske bättre beskrivning.

Jag arbetar som sagt i ett gatukök, arbetet är väldigt omväxlande, vilket kanske för många av er är svårt att tro, men så är det. Varje kund är unik och för det mesta rolig att ha med att göra, det finns några få som inte är roliga att ha att göra med, men de kan en omvända. Att omvända en kund som kanske haft en usel dag till ett leende är egentligen ingen konst, det gäller bara att lyssna och sälja in något positivt i det hela. Detta kanske låter syniskt, men det är nog mer en självbevarelsedrift för mig, det är lätt att dras in i det negativa då kunderna, i alla fall hos oss, verkligen vill få fram och berätta om hur de mår.

Ett exempel, kund kommer in och är arg på sitt barn för det bråkat, barnet stönar såklart med vad det vill äta, pappan eller mamman blir då ännu mer frustrerad. Här är det enkelt att bara bryta in och bryta av, enklast är att se, kunden, säga hej till barnet. En kan se om barnet har något motiv på sina kläder, Lego, Star Wars eller annat, och påtala det tuffa i det, eller fråga något om det. Enkelt och alla blir lugnare, för jag, chefen i situationen har visat att jag sett dem och ska ta väl omhand om dem, det fungerar såklart inte alltid, men förvånansvärt ofta.

Så det var dagens smakprov :-)

Må alla era korvar vara goda!