Idag hände det då till slut, vi verkar ha hittat en ny medarbetare som vill arbeta.

Framför allt är medarbetaren som vi andra inte så pretentiös och tänker att det är ett skitjobb att arbeta i gatukök, en del andra vi testat har mest varit rädda för att hantera grepptång och mat.

Grejen med gatukök är väl som med alla andra yrken, en fr göra det bästa av situationen. När jag ändå är där så vill jag ju göra det bästa av vad jag har att arbeta med för att göra gästen glad och nöjd. Detta är ju inte alls så svårt som en kan tro, det är ju bara att se till att planera framtagandet av varor så att det går snabbt och enkelt att tillaga. Le mycket, skoja och prata. Jag kan vara stolt över att vi har så många stammisar, jag kan vara stolt över att arbeta där jag arbetar för att jag och vi gör vårt bästa, med de verktyg vi har på just den platsen.

Det är inte ett glamoröst arbete, men det är ett arbete. Det är inte ett överdrivet välbetalt arbete, men inte heller ett dåligt betalt arbete.

Det krävs inte någon direkt utbildning för att klara av arbetet, så länge en visar att en vill och kämpar lite så kan arbetet till och med bli behagligt. Om en däremot ser ner på arbetsuppgifterna så blir det jäkla tråkigt.

Men, nu har vi nog hittat vår nya medarbetare, det har varit en jobbig resa med många som inte sett det som något viktigt att vara snabb i sin service, inte vågat ta i en tång, stått som handfallna när det städas. Nu har vi hittat en som vet hur en städar, vågar ta i en tång, frågar och gör saker på eget bevåg. Vi hoppas att hon också visar en stolthet i att göra maten precis så god som vi är vana att servera den utan fusk.

På denna not så tar jag kvällen och ser fram emot en ledig dag i morgon

Det där med gäster och kunder!

Vi har det väldigt bra på jobbet, våra gäster och kunder är oftast väldigt trevliga, hövliga och allmänt välartade. Det är inte bara att slänga ut korvar till anonyma hungriga människor, vi ligger så till att vi har bra med lunchstammisar och vissa av våra gäster åker flera mil någon gång i veckan för att äta hos oss, de kommer från kranskommuner och vi har ett par som åker från Arvika till Karlstad minst en gång i veckan för att de älskar vår mat.

Vi är väldigt stolta över dessa och vi pratar med dem som om de vore våra vänner, vilket de till mångt och mycket också är, dessa glada människor gör vår dag och vårt lönekuvert. Resultatmätning är ju en enkel sak för oss, omsättning ökar och leenden på gästers läppar ökar, något mer behöver egentligen inte mätas, det skulle vara effektiviteten bakom disken då, men där är vi jäkligt sammansvetsade och snabba, vi försöker ju ändå se till att det blir ännu mer effektivt hela tiden, men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu.

Någon gång ibland kommer det in lite speciella människor, som vi också försöker skoja och prata med, för, som sagt, det är så vi arbetar. En av dessa var väldigt speciell.

Han kommer in och skojar friskt om att det bara är invandrare som arbetar i svenska gatukök numera... Vi skrattar såklart och biter ihop, kanske han skojade... Efter att han har ätit klart, drar han loss med världens högsta rap, harklar upp en loska och spottar på tallriken.

Där vid det, så tröttnar vi, och min arbetskamrat sm frågar om allt är ok, om han behöver hjälp. Gästen svarar att nej, det behöver han inte, i Sverige tackar en för maten på detta viset, men det kanske inte invandrare kan förstå.

En annan gäst, påpekade att jag, inte betedde mig svenskt, eftersom jag pratade och skojade samtidigt som jag lagade mat och serverade den.

Min arbetskamrat, född och uppvuxen i Turkiet frågade mig om jag upplevde det som att svenskar rapar och spottar efter de ätit färdigt, sedan också om jag påverkats något i mitt sociala sätt av invandrare och därför pratar och skojar eller om de bara är fulla av skit som vill påstå så korkade saker om människor levandes innanför Sveriges gränser.

Jag svarade att de var fulla av skit såklart.

Men som sagt, det är väldigt få som beter sig så, så vi står ju såklart ut, men måste en göra det?

Rap och fis, spott och spe, snacka om att en är nöjd för en macka!

Pöbeln kan i alla fall läsa!

Det är tur att de gör det enkelt för oss helt okunniga i vad en kan använda stark senap till.

Utan märkningen hade vi säkert stått som fån och bara stirrat på förpackningen.

#trams #livetinnanförluckan

Smeta inte senap i ögat!

Freddy comes when you sleep!

Det finns ju de som säger att en ska lämna jobbet på jobbet och inte ta med sig jobbet hem, det är ju egentligen en ganska enkel sak i ett gatukök om en nu inte har något ansvarsområde som handlar om annat än att servera kunder, nu är det så att jag inte har det så jag brukar kunna ha lämnat jobbet själsligt redan trettio minuter innan vi gått därifrån.

Häromdagen och några andra dagar har det varit lite annorlunda.

För låt säga ett halvår sedan så låg jag och sov så sött i min säng, drömde goa drömmar i sommarnatten, plötsligt ändrar drömmen karaktär. Jag befinner mig på jobbet, ensam, arbetskamraten har inte dykt upp, ett sällskap kommer fram till luckan och beställer 17st tunnbrödsrullar med räksallad i, eftersom jag är driven att göra ett snabbt och bra jobb så kämpar jag på som inni helskotta, stressar upp mig och fullföljer ordern. Däremot tycker kunderna att det tagit för lång tid så de kör en springnota.

Häromdagen så var jag till trots sjuk och sängliggandes, dessvärre så drömde jag även då om jobbet, jag drömde jag fick en hjärtinfarkt, en företagsgranne som jobbat som ambulansförare fanns som tur var på plats dock. I alla fall, mitt i tumultet så kliver en kund över min kropp, snubblar, reser sig upp och försöker påkalla min arbetskamrats uppmärksamhet för att beställa hamburgare och fler kunder står och ropar att de också vill beställa. Själv vaknar jag och skrattar, för det känns inte helt omöjligt att det skulle gå till precis så.

Hur var det en dödade Freddy Kreuger???

42 eller hur en läser tankar!

Vid det här laget så tycker jag att det är onödigt svårt att läsa tankar, att styra yngre arbetande män till en hundrafemti med ost och att få hans 8 medhavda arbetskamrater att välja samma sak är en styrka i sig, inte en superhjälteförmåga, men ändå.

Varje dag tampas jag med att försöka mig på jeditrix då kunder står och beställer en korv, ingen mer information alls har jag att gå på, jag frågar vad för korv och får svaret en vanlig korv. Det är vid den punkten jag börjar med att vrida huvudet lite som jordens axel är lutad, hoppas att det gör att jag kan penetrera kundens hjärna för att där se en bild på en tjock med bröd. Men det finns ju fler variabler med i spelet, det kan ju vara annat än bröd till, till exempel mos, stripps, en kombo eller rent av en special med hälften hälften plus räksallad.

Men det är klart, jag har bara arbetat med detta i tre år, en kanske behöver längre tid på sig för att fullständigt kunna läsa tankar.

Andra säger jag vill ha en nittiburgare! Detta har jag tre gånger tolkat som att kunden velat ha en nittiograms hamburgare med bröd, så jag frågar såklart om kunden vill ha allting som ingår på den vilket den har velat. När jag sedan sträcker fram underverket så har kunden stirrat på mig, men jag menade ju en nitti utan bröd men med mos... ...

Ni ser, det är inte en enkel sak detta att tro på vad kunden säger, vi har ju lärt oss att ställa frågorna, menar du en nitti med bröd, menar ni, en kokt, grillad, tjock, chorizzo med mos, stripps, kombi eller special osv osv osv, men det är så jäkla jobbigt att tankeläsning borde gå att lösa å det snaraste.

En korv är ibland bara en korv!