söndag 24 augusti 2014

Telepatiska förmågor! Hur man beställer det man vill ha!

I mitt yrke så krävs det till viss mån en kunskap om att ställa rätt frågor för att få ett bra svar, det gäller även andra yrkesgrupper och oerhört viktigt inom forskningen. Nu är det inte forskning jag håller på med och inte heller tycker jag att frågorna jag ställer är för öppna för att greppa.

Den fråga jag ställer oftast är: Vad vill du/ni ha? Det kan även vara varianter av den frågan, så som, vad får det lov att vara? Vad önskas?

Ibland ger jag gästen helt fria tyglar och öppnar med, jag är redo, du/ni kan beställa nu!

Väldigt ofta så kommer det helt rätt svar, alltså, kunden/gästen säger rätt upp och ner vad den vill ha. Men nästan lika ofta får man hjälpa kunden att hitta rätt.

Ett exempel från idag.

Jag: Hej och välkommen, vad får det lov att vara?

Kund: En mosbricka!

Jag: Bara mos, eller vill du ha någon korv till?

Kund: Nä, inte korv, jag vill ha köttbullar, lingonsylt, brunsås och räksallad.

Kunden får ju såklart detta, men det är ju knappast en mosbricka längre och det måste väl vara bekvämare för kunden också att slippa alla uteslutningsfrågor för att närma sig det slutgiltiga målet. Det måste ju vara enklare att säga vad det är man vill ha från start.

Jaja, det är inte så farligt när det är så enkelt som i exemplet ovanför, det är jobbigare när kunden säger att den vill ha en nittio, vilket jag tolkar som en nittiograms hamburgare med bröd, men kunden menar en nittiograms hamburgare med bröd och ost, mos vid sidan av och västkustsallad.

Som sagt, det gäller att ha telepatiska förmågor om man ska tro på vad kunden säger, eller så får man helt enkelt leka 20 frågor in infinitum.

fredag 1 augusti 2014

Toaborstar måste vara dyra!

Vi har på jobbet en kundtoa, därinne har vi såklart toaborste och annat som man gör rent toaletten med.

Häromdagen så såg jag inte toaborsten där, jag vet med mig att jag inte kastat den så jag frågar om min arbetskamrat om han kastat den, vilket han inte gjort.

Så, någon kund har alltså tagit toalettborsten med sig efter att ha varit på toaletten. Alltså, visst att vi håller dem fräscha och byter ut ofta och så, men jag skulle ju knappast plocka med mig en toalettborste från ett etablissemang, inte heller från någon annan.

Vi har inte heller sett någon bära iväg med den så de har lagt ner den i något för att smuggla ut den.

Ja, mycket ska man få vara med om innan man biter i den sura toaborsten :-)

söndag 16 mars 2014

Kunden/gästen har alltid rätt!

Vi jobbar på sättet att kunden själv får välja vad och hur den ska äta. Alltså, vill den ha en halv kokt, halvkokt korv och en halv grillad, halvgrillad korv på hälften grovt och hälften ljust bröd, att ätas med kniv och gaffel så får den ju självklart det. Med ett leende och med glädje till och med.

Däremot så måste ju kunden/gästen kunna svara på de enkla frågorna om vad de vill ha utan att bli sura. 

Exempelvis om de vill ha en kokt korv i bröd med en kula mos på, så ska ju frågan om senap och ketchup klaras av att svara på utan att få ett utbrott med förståsigpåröst i falsett utropandes "NI SOM JOBBAR MED DET HÄR BORDE FAN HA LÄRT ER VID DET HÄR LAGET ATT DET SKA VARA SENAP PÅ KORVEN OCH KETCHUP PÅ MOSEN, VILKA PRISER SEDAN, ERA JÄVLA OCKRARE"

Jag förklarade såklart med lugn röst att alla vill ha på olika sätt så det är bättre om vi frågar, men det ville han ju såklart inte lyssna på.

Övriga nyheter är att vi haft inbrott, verkar tydligen ha varit en del andra inbrott på gatukök och pizzerior runt om i stan och i grannstäderna, kanske händer hela tiden. Jäkla trist att börja dagen så och svårt att ställa om sig till normal standard efteråt. Men men, det är väl så det ser ut...

Senap på korven och ketchup på moset! Annars jävlar!

onsdag 5 mars 2014

Skatt och annat med egenföretagande!

Alltså, igår kom det in två kunder, de var väldigt nyfikna på vem som ägde gatuköket numera och att det var skönt att se en svensk där. Jag sa att det är samma ägare sedan sju år tillbaka. De blev då lite förnärmade och sa.

-Jasså, det är utlänningen som äger fortfarande och så får en svensk jobba!

Jag blev så jävla arg att jag inte riktigt kunde hålla käften, chefen stog bakom och hackade sallad, men jag pallade inte deras sätt så jag påpekade:

Att allt görs vitt, inga svarta pengar, all skatt betalas och företaget har AAA i kreditbetyg. Vi anställda är anställda med bra villkor och vi skattar våra tjänade pengar. Vad spelar det då för roll vem som äger företaget, han är för övrigt svensk medborgare och hans barn är endast svenska medborgare. Företaget och vi personalen betalar mer i skatt än vad du tjänar...

Jag höftade men jag tror knappast att de tillsammans tjänade mer än vad vi skattar och momsar varje månad. Troligast tjänade de inte så mycket som vi skattar på en månad på ett år.

Varför i hela helvetet skulle ursprungslandet på en företagare med ett friskt växande företag vara så ofantligt viktigt... Bajs så arg på dumskallar!

Tack för bajsdoften era jävlar!

En snigel tack!

Det har varit körigt ett tag nu, först sjukdomar hos oss ordinarie sedan så blev den nyanställde sjuk efter första dagen. Nu verkar det som den nya ändå vill jobba, men tyckte det var så jobbigt att ringa, skämmigt eller något sådant vad det verkar. Vi är förstående människor så vi låter henne ta den tid hon behöver innan hon börjar jobba.

En av oss ordinarie flyttar däremot så nu blir vi en kort ändå ett tag innan vi hittar schemalösning för oss, kommer bli tight detta när bebis är på gång, men på något vis får det lösa sig, de första 10 dagarna är säkrade i alla fall då han som slutar går sista dagen 1maj.

I övrigt så tänkte jag informera er om vad en snigel är för något i gatukökssammanhang. Det är en smal korv i bröd med en kula mos ovanpå. Detta liknar då en snigel då korven och brödet är kropp och moskulan är snigelns hus.

Jag tror bestämt jag måste fotografera lite mat och lägga ut på bloggen också, men jag hinner ju aldrig fota på jobbet :-)

Tjosan

onsdag 26 februari 2014

Idag hände det då till slut, vi verkar ha hittat en ny medarbetare som vill arbeta.

Framför allt är medarbetaren som vi andra inte så pretentiös och tänker att det är ett skitjobb att arbeta i gatukök, en del andra vi testat har mest varit rädda för att hantera grepptång och mat.

Grejen med gatukök är väl som med alla andra yrken, en fr göra det bästa av situationen. När jag ändå är där så vill jag ju göra det bästa av vad jag har att arbeta med för att göra gästen glad och nöjd. Detta är ju inte alls så svårt som en kan tro, det är ju bara att se till att planera framtagandet av varor så att det går snabbt och enkelt att tillaga. Le mycket, skoja och prata. Jag kan vara stolt över att vi har så många stammisar, jag kan vara stolt över att arbeta där jag arbetar för att jag och vi gör vårt bästa, med de verktyg vi har på just den platsen.

Det är inte ett glamoröst arbete, men det är ett arbete. Det är inte ett överdrivet välbetalt arbete, men inte heller ett dåligt betalt arbete.

Det krävs inte någon direkt utbildning för att klara av arbetet, så länge en visar att en vill och kämpar lite så kan arbetet till och med bli behagligt. Om en däremot ser ner på arbetsuppgifterna så blir det jäkla tråkigt.

Men, nu har vi nog hittat vår nya medarbetare, det har varit en jobbig resa med många som inte sett det som något viktigt att vara snabb i sin service, inte vågat ta i en tång, stått som handfallna när det städas. Nu har vi hittat en som vet hur en städar, vågar ta i en tång, frågar och gör saker på eget bevåg. Vi hoppas att hon också visar en stolthet i att göra maten precis så god som vi är vana att servera den utan fusk.

På denna not så tar jag kvällen och ser fram emot en ledig dag i morgon

onsdag 12 februari 2014

Det där med gäster och kunder!

Vi har det väldigt bra på jobbet, våra gäster och kunder är oftast väldigt trevliga, hövliga och allmänt välartade. Det är inte bara att slänga ut korvar till anonyma hungriga människor, vi ligger så till att vi har bra med lunchstammisar och vissa av våra gäster åker flera mil någon gång i veckan för att äta hos oss, de kommer från kranskommuner och vi har ett par som åker från Arvika till Karlstad minst en gång i veckan för att de älskar vår mat.

Vi är väldigt stolta över dessa och vi pratar med dem som om de vore våra vänner, vilket de till mångt och mycket också är, dessa glada människor gör vår dag och vårt lönekuvert. Resultatmätning är ju en enkel sak för oss, omsättning ökar och leenden på gästers läppar ökar, något mer behöver egentligen inte mätas, det skulle vara effektiviteten bakom disken då, men där är vi jäkligt sammansvetsade och snabba, vi försöker ju ändå se till att det blir ännu mer effektivt hela tiden, men det var egentligen inte det jag skulle skriva om nu.

Någon gång ibland kommer det in lite speciella människor, som vi också försöker skoja och prata med, för, som sagt, det är så vi arbetar. En av dessa var väldigt speciell.

Han kommer in och skojar friskt om att det bara är invandrare som arbetar i svenska gatukök numera... Vi skrattar såklart och biter ihop, kanske han skojade... Efter att han har ätit klart, drar han loss med världens högsta rap, harklar upp en loska och spottar på tallriken.

Där vid det, så tröttnar vi, och min arbetskamrat sm frågar om allt är ok, om han behöver hjälp. Gästen svarar att nej, det behöver han inte, i Sverige tackar en för maten på detta viset, men det kanske inte invandrare kan förstå.

En annan gäst, påpekade att jag, inte betedde mig svenskt, eftersom jag pratade och skojade samtidigt som jag lagade mat och serverade den.

Min arbetskamrat, född och uppvuxen i Turkiet frågade mig om jag upplevde det som att svenskar rapar och spottar efter de ätit färdigt, sedan också om jag påverkats något i mitt sociala sätt av invandrare och därför pratar och skojar eller om de bara är fulla av skit som vill påstå så korkade saker om människor levandes innanför Sveriges gränser.

Jag svarade att de var fulla av skit såklart.

Men som sagt, det är väldigt få som beter sig så, så vi står ju såklart ut, men måste en göra det?

Rap och fis, spott och spe, snacka om att en är nöjd för en macka!